Idoldyrkan

 Många av tjejerna i sexan som jag bokcirklar med är helt hysteriskt kära i Justin Bieber och tycker att allt han gör är underbart. Hur han drar handen genom håret, hur han såg ut som liten och hur han sjunger. Min största idol heter Steven Patrick Morrissey. Jag har ingen aning om hur han såg ut som liten. Men min dyrkan är lika stor. Varje år firas hans födelsedag stort i Stockholm och på en massa andra ställen i världen. Det är lika magiskt varje gång. Hundratals fans samlas och dansar hela natten till hans musik och sjunger med och är lyckliga. Det är så nära masspsykos man kan komma. Och vi är ändå över 30 nästan allihop. I lördags var vi på Rival och skrek oss hesa och dansade oss svettiga, min bästis och jag.

 Men den här hysterin som tonårstjejer drabbas av missade jag när jag var liten. Min högstadiebästis var jättekär i Donnie i New Kids On The Block. Jag missade poängen totalt. Jag gillade punk och svärmade kanske lite klädsamt för Thåström men inte på det sättet att mina väggar var täckta av Thåström-affischer. Jag lyssnade på låtarna och skrev av de finaste texterna i min dagbok. Jag vet fortfarande inte hur han såg ut som liten.

Mer inblick i den här hysteriska idoldyrkan, denna starka kärlek till en kändis fick jag i helgen när jag läste Jag tror att jag älskar dig av Allison Pearsson. Den handlar om Petra och hennes kompisar som är dödskära i David Cassidy, en popstjärna alla tjejer var kära i på 70-talet. Som Justin Bieber idag eller valfri kille i NKOTB 1989. I bokens andra del möter vi den vuxna Petra men den hade jag gärna varit utan. För det är ungdomsskildringen som fängslar mig. Alla intrigerna flickor emellan, David Cassidy och den första kärleken. Det är fint. Och tidsepoken 70-talet gillar jag. Det var ju då jag föddes. Och Morrissey var ung.
Petra och hennes nya bästis som hon har fått överta från den populära Gillian har sin kärlek till David Cassidy gemensamt. De klipper ur bilder, sätter upp dem på väggen och kysser dem som något slags helgonbilder. De älskar musiken och kan alla låtar utantill och vet allt om sin idol. De är de bästa fansen. Deras bibel är den "officiella" David Cassidy-tidningen där den något äldre Bill skriver Davids brev. I vartannat kapitel lär vi känna även honom. Och i andra delen av boken möts de, Petra och Bill. Och det är lite mysigt, ändå. Att Petra möter den man som faktiskt stod bakom en del av det som var hennes David Cassidy.
Boken är skriven för vuxna och särskilt i andra delen märks det men jag tror ändå att den kan vara kul att läsa. På det här "mamma kan ha varit lika dan som jag"-sättet. För det är fint med idoldyrkan. Det är en behaglig kärlek som aldrig gör en besviken eller svartsjuk. Tvärtom kan andra fans bli ens bästa vänner! Så fortsätt ni att älska Justin Bieber så fortsätter jag älska Morrissey!

Jag lämnar er  med en idolkavalkad; David Cassidy, Morrissey och Justin Bieber.