Många av tjejerna i sexan som jag bokcirklar med är helt hysteriskt kära i Justin Bieber och tycker att allt han gör är underbart. Hur han drar handen genom håret, hur han såg ut som liten och hur han sjunger. Min största idol heter Steven Patrick Morrissey. Jag har ingen aning om hur han såg ut som liten. Men min dyrkan är lika stor. Varje år firas hans födelsedag stort i Stockholm och på en massa andra ställen i världen. Det är lika magiskt varje gång. Hundratals fans samlas och dansar hela natten till hans musik och sjunger med och är lyckliga. Det är så nära masspsykos man kan komma. Och vi är ändå över 30 nästan allihop. I lördags var vi på Rival och skrek oss hesa och dansade oss svettiga, min bästis och jag.
Men den här hysterin som tonårstjejer drabbas av missade jag när jag var liten. Min högstadiebästis var jättekär i Donnie i New Kids On The Block. Jag missade poängen totalt. Jag gillade punk och svärmade kanske lite klädsamt för Thåström men inte på det sättet att mina väggar var täckta av Thåström-affischer. Jag lyssnade på låtarna och skrev av de finaste texterna i min dagbok. Jag vet fortfarande inte hur han såg ut som liten.
Mer inblick i den här hysteriska idoldyrkan, denna starka kärlek till en kändis fick jag i helgen när jag läste Jag tror att jag älskar dig av Allison Pearsson. Den handlar om Petra och hennes kompisar som är dödskära i David Cassidy, en popstjärna alla tjejer var kära i på 70-talet. Som Justin Bieber idag eller valfri kille i NKOTB 1989. I bokens andra del möter vi den vuxna Petra men den hade jag gärna varit utan. För det är ungdomsskildringen som fängslar mig. Alla intrigerna flickor emellan, David Cassidy och den första kärleken. Det är fint. Och tidsepoken 70-talet gillar jag. Det var ju då jag föddes. Och Morrissey var ung.
Petra och hennes nya bästis som hon har fått överta från den populära Gillian har sin kärlek till David Cassidy gemensamt. De klipper ur bilder, sätter upp dem på väggen och kysser dem som något slags helgonbilder. De älskar musiken och kan alla låtar utantill och vet allt om sin idol. De är de bästa fansen. Deras bibel är den "officiella" David Cassidy-tidningen där den något äldre Bill skriver Davids brev. I vartannat kapitel lär vi känna även honom. Och i andra delen av boken möts de, Petra och Bill. Och det är lite mysigt, ändå. Att Petra möter den man som faktiskt stod bakom en del av det som var hennes David Cassidy.
Boken är skriven för vuxna och särskilt i andra delen märks det men jag tror ändå att den kan vara kul att läsa. På det här "mamma kan ha varit lika dan som jag"-sättet. För det är fint med idoldyrkan. Det är en behaglig kärlek som aldrig gör en besviken eller svartsjuk. Tvärtom kan andra fans bli ens bästa vänner! Så fortsätt ni att älska Justin Bieber så fortsätter jag älska Morrissey!
Jag lämnar er med en idolkavalkad; David Cassidy, Morrissey och Justin Bieber.
Jag var på Gotland för första gången i mitt liv förra veckan. Som ölänning har jag alltid varit lite tvekish till den där andra ön. Men den dög, det tycker jag. Jag var där på konferens och hann inte med så mycket annat än att mingla med andra bibliotekarier och säga smarta saker. Men jag strosade runt lite i Visby och klappade nästan händer över alla fina hus och låg en stund i Botaniska trädgården och läste. Mest var det dock jobb.
Ett av de seminarier jag var på handlade om barns och ungdomars virtuella världar och bibliotek. Det här med andra ord. Hur vi möts på nätet, ni och jag. Att vissa av er är mina facebookkompisar och så. Jag gillart!
Lite läste jag också, förstås. Bland annat en helt fantastisk bok som var både läskig och romantisk. Och som alla vet är det den bästa kombon. Vassa tänders skog av Carrie Ryan handlar om Mary som bor i en by mitt i skogen, omgärdad av höga stängsel. Utanför flockas de oheliga, ständigt på jakt efter nytt människokött att infektera. De står där och rycker och sliter i stängslet med sina äckliga zombiefingrar och jag blir riktigt rädd för dem. Men utanför byn, bortom skogen? Där skogen tar slut, finns det andra männsikor där? Fler som överlevt zombieepedemin? Mary kan inte sluta hoppas och drömma om ett liv utanför byn. En dag sker katastrofen och de oheliga bryter sig in. Det blir ett blodbad med så mycket splatter och gore att jag tillfälligt ställde ifrån mig min glass. När anfallet är över är bara ett fåtal människor kvar i liv. Mary, hennes bror, hennes bästa vän och de två män som älskar henne. Tillsammans ger de sig av. Ut.
Vassa tänders bok är första boken av tre och den första som översatts till svenska. Jag väntar i spänning på del två!
...så läser jag den här. Har bara kommit halvvägs än, men som jag gillar! Jag har alltid varit väldigt förtjust i sagor. Ni vet, klassiska gamla folksagor som Snövit eller Törnrosa. Tidlösa sagor lever alltid vidare och kommer i nya tappningar och andra versioner. Vissa författare leker med sagan och berättar ur någon helt annans perspektiv, andra gör dem mörkare och ondare. Alex Flynn förflyttar sagan om Skönheten och Odjuret till dagens New York och en high school. Här går Kyle, snyggast och coolast på skolan men ett riktigt svin. Han är elak och dryg och dissar folk om de har billiga skor. Det roligaste han vet är att driva med fula människor. En dag råkar han emellertid driva med fel tjej. Kendra visar sig vara någon helt annan än den fula, töntiga gothtjej Kyle tror. Hon är en häxa och där för att straffa honom och lära honom en läxa. Hokus pokus och enters the Beast! Istället för sitt vanliga snygga jag är nu Kyle ett monster som ingen vågar titta på. Inte ens hans egen pappa. Skulle han däremot hitta någon som älskar honom trots hans hemska utseende och han lyckas känna kärlek han också så brys förtollningen. Faktiskt finns det en tjej på skolan. En som Kyle aldrig lagt märke till förut men...Ja, ni vet storyn.
Det är så kul det här! Roligast är det chatforum Kyle deltar i med andra stackars missanpassade sagofigurer; en förtrollad groda, en sjöjungfru som vill bli människa och en psykolog som försöker peppa dem. Hur kul som helst! Jag skall läsa ut den nu. Sen föreslår jag att ni kommer in på bibblan och lånar den!
Som vi är vana att möta dem:
Beastly, ett odjur kommer också snart som film. Kolla trailern här: beastlythemovie.com!
Vårens mest hypade ungdomsbok är utom tävlan Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens första bok tillsammans, Cirkeln. Mats Strandberg har förut skrivit vuxenböcker som jag ärligt talat inte varit särskilt förtjust i, så jag var pyttelite tveksam till om jag skulle gilla det här. Däremot gillar jag ju Sara Bergmark Elfgrens blogg och visste att vi har ungefär samma smak (bland annat en stark kärlek till Buffy) så helt illa kunde det väl inte gå? Och nej, det gjorde det verkligen inte. Det gick rasande bra! Den här boken är värd all hype den fått. Jag läste nyss att boken sålts till en ytterligare massa länder och filmrättigheter till Hollywood (!). Det är inte så vanligt för en svensk bok.
Varför är den så bra då? Jag har funderat på det. Mycket. Och har kommit fram till följande:
För det första är den så klart väldigt spännande. Inte bara på det här åh herregud kommer de att klara sig-sättet utan snarare är det spänningen mellan karaktärerna som är häftig. Vi lär känna sex olika tjejer som sinsemellan inte har något synbart gemensamt bortsett från att de går i samma skola. En är den elaka mobbaren, en annan den osynliga som ingen lägger märke till och några "helt vanliga" tjejer. Det som för dem samman är att de alla börjar utveckla olika magiska krafter och tillsammans utgör de den cirkel som skall bekämpa ondskan innan den hinner före. Men det är svårt att stå enade när man inte ens gillar varandra. Karaktärerna är komplexa och man vet inte säkert vem man kan lita på, vem som är ond eller god.
Jag gillar också att det är helt vanliga tjejer som är hjältarna. Inga killar finns att förlita sig på. Det är riktig girl power och det behövs alltid.
Vad som också funkar så himla bra i den här boken är hur författarna lyckas föra in de magiska inslagen i den helt vanliga världen med läxor, kärleksbekymmer och andra vardagligheter utan att det känns konstigt. Det är nog det som gör Cirkeln så himla, himla bra.
Idag har det varit fullt hus på bibblan. Först hade jag besök av fina fyran som jag bjöd på både böcker och klubbor. (Vad gör man inte för att locka till läsning?) Sen var fyra fina sexor här och pratade om Anne Franks dagbok och Justin Bieber. (Anne Frank tilldelades tre och en halv Justin av fem möjliga.)
En av de böcker jag lånade ut till min fyra var den allra nyaste, jätteroliga De magiska tolv: uppdraget av Michael Grant. Michael Grant har jag tjatat om förut. Det är han som har skrivit serien Gone; De övergivna och Hunger och del tre som inte har kommit ut på svenska ännu.
De magiska tolv är en helt annan typ av bok. Den är förstås grymt spännande men där Gone är läskig och ibland otäck är den här rolig. Jag brukar som bekant inte gilla roliga böcker. Eller snarare brukar jag inte tycka att roliga böcker är roliga. Men den här är verkligen det! Utan att för dess skull förta spänningen. Och det är svårt! Grant lyckas så klart som den briljante berättare han är.
Boken handlar om Mack, en ganska vanlig tolvåring som lider av en massa fobier. Han är livrädd för hav, hajar, dockor, sprutor och en lång lista på andra grejer. Han är däremot inte rädd för mobbare. Dem brukar han i stället busa med. En dag spårar buset ur och det slutar med att han tvingas rädda livet på en av de värsta mobbarna, Stefan. Mack finner sig nu stå under Stefans beskydd och det är bra visar det sig. En vapendragare är nämligen bra att ha när tusentals år gamla trollkarlar talar om för en att man är en av några magiska tolv som skall rädda världen från onämnbar ondska. Mack har alls ingen lust att rädda världen. För det första har han ett viktigt matteprov snart och för det andra är han ju rädd för nästan allting. Han har dock ingenting att säga till om så tillsammans med Stefan som ändå inte har något annat för sig beger han sig av för att söka rätt på de andra elva tolvåringarna. Men ondskan är dem på spåren och Mack tvingas genomlida flera av sina värsta fobier.
Det blir fantastiskt spännande och hur kul som helst. Gillade jag Justin Bieber lika mycket som mina flickor i sexan gör skulle jag ge den här boken fem Justin. Så förstår ni hur bra den är. Läs!
